pauluspoesi

Hej!

Senaste inlägget var alldeles för länge sedan, jag har inga egentliga skäl till varför jag inte uppdaterat mig. Kanske är det min stil som bloggare, ja… att jag inte är någon alls. Men jag kommer åter och återigen med flera texter och berättelser för er lojala läsare. Jag har faktiskt två jätteroliga nyheter att dela med mig, jag kommer bli publicerad i två böcker (diktantologier). Den ena heter ”Sveriges bästa digitala poeter” ett samarbete mellan hemsidan poeter.se och Tolvnitton Förlag (12;19). Detta kan ses via denna länk. Den andra boken heter ”Svensk Poet 2011” (King Ink) , det blir deras sjätte upplaga. I den diktantologin deltar både kända och okända poeter, vart jag håller hus är endast upp till er. Jag vart sponsrad genom hela publiceringen och ser framemot att höra vad den stora massan tycker om mina alster.

Inte trodde jag för något år sedan när jag väl kom igång att det fanns någon chans, ja att bli publicerad… Alls? Jag lade aldrig märke till något som talade för talang eller framgång i huvudtaget, det var ni läsare som såg något i mig, inte bara glimten i ögat. I början skrev jag väldigt vilseledande, det var förvirrande och dispositionen höll inte ens en medioker klass. Fast jag tror att det var känslan ni tyckte om, det kanske var det väckte er uppmärksamhet till en början. Genom texterna fick jag ha en dialog med er läsare, det var huvudsakligen det som hjälpte mig med skrivandet, det finns särskilda skribenter på poeter.se som jag ofta kunde se som min alldeles egna mentor.  Det var inte riktigt någon ingående mentorskap utan det var mer ett dolt, kanske bara jag som kände till det av de bägge parter.

Nu är jag väldigt nära det egentliga målet, att få en alldeles egen diktsamling. Intresset finns, men jag har inte riktigt skrivit tillräckligt med texter ännu. Jag är alldeles ny inom konsten och behöver gärna lagra upp mig med ett par konstverk innan jag tar det sista steget. Det är ett mål jag ser i framemot att jubla över, fast vad jag vet så har jag nått andra slags mål, då talar jag inte om de mål som förespråkar någon sorts av framgång. Jag talar om förmedlandet av förnimmelserna som existerar i mig, alla berättelser alla budskap jag valt att lagra upp i mitt valv i 19 år tills jag började med poesi. Att förmedla, det är nog det allra svåraste man kan göra tycker jag. Att förflytta känslor till en helt främmande person, att väcka något i den; det är näst intill omöjligt.

För inte så länge sedan hade jag ingenting på mitt ”poesi-cv” idag har jag publicerats i tidsskrifter och dessutom detta nu kommit med i två böcker. Jag tackar med all ödmjukhet som existerar inom mig till er, ni har gett mig så mycket under detta år. Utan er hade jag nog aldrig vetat att jag kunnat skriva, att det jag skriver är något folk uppskattar, det är väl den huvudsakliga anledningen till att jag fortsatt med mitt skrivande. Det gör en alltid glad när man får ett meddelande ifrån en läsare, kanske är det en bedömning, analys eller bara visar sin uppskattning till att jag skriver; oavsett vad det är för sorts meddelande så ger det liv i mig och jag hoppas att genom mina ord ge liv i er.

Tack för ett fint år.

Hej bloggen, ni läsare ska få uppleva en berättelse som ingen annan känner till! Den här tillhör kategorin ”Endast På PaulusPoesi” fler finns att hitta om du klickar på den här meningen. Den har jag hållit inne sen en vecka tillbaka, jag har inte berättat det för någon annan än de delaktiga som redan känt till den. Syftet är att ni läsare ska vara de första som läser detta. Jag har även talat med tjejen om jag får blogga om detta, vilket jag får, men inte nämna hennes eller ”lögnarens” namn. Så hädanefter i historien kommer jag att referera mig som David… hahaha nejdå, jag heter antingen: Jag, mig eller Paul/Paulus. Den stackars flickan kommer refereras till den stackars flickan, tjejen. Lögnaren kommer att bli kallad för aset, lögnaren, bedragaren, fuskaren eller tjuven.

Så… Tillbaka till historien.

Jag tänker berätta det ifrån hur jag upplevde det, samt berätta så detaljerat jag bara kan av vad hon berättade och förklarade. Det började med att jag fick ett brev på min hotmail, jag tänker kopiera exakt vad hon skrev fast censurera namnen.

Hej Paulus! jag heter ****** och är förvirrad över vad min kille gjort. han skrev en kärleksdikt till mig och jag blev riktigt glad jag lade ut den på min blogg för att visa hur mycket han älskar mig. han hade asså inte skrivit den en vän kommentera att det var din. hon skriver oxå på den sidan du skriverpå.  Hon berättade om att du la bara skrev massa dikter och att han stulit din och sedan skrivit att han gjort det. hon visade din sida och jag förstod ingenting så sen gick jag där och kunde skicka mejl till dig, här är jag. JAg gillar dikten du skrev jag trodde ju att den var la till mig. Han tog föresten dikten som heter innan. Du kan la adda min msn så kan vi snacka på denstackarsflickan@live.se

Vi har talat på msn en del och det ni inte kunde läsa i hennes någorlunda krypterande meddelande hoppas jag kunna förklara, hon visade sitt inlägg med ”lögnarens” dikt. Jag valde att klippa in en bild på dikten som han skrev så att ni får se på ett ungefär hur han skrev (klicka på bilden för att förstora).

Hon berättade även att aset hade varit otrogen mot henne på en fest och att genom mina ord försöka få henne att förlåta sin handling vilket hon gjorde. Hon berättade även att de gjort slut efter hans otrohet. Det bevisar egentligen bara vilket äckel bedragaren är, för det första är aset otrogen vilket är oförlåtligt enligt mig, det är det absolut värsta man kan göra mot någon. Sedan ska idioten få henne att tycka om honom igen genom att ta en annans dikt och sedan kalla det för sin, förtydligar bara att han kommer fortsätta ljuga för henne.

Det allra värsta med detta är att hon egentligen förlät honom, hon valde att bli tillsammans med honom igen efter dikten han stulit. Hon var så stolt och kände sig så pass unik att denna dikt kunde göra att hon älskade honom på nytt. När vi talade ytterligare så fick jag intrycket att hon inte alls fick särskilt mycket uppmärksamhet av honom, något hon berättade var att han ofta undvek henne när hon kände sig deprimerad, han bara ignorerade henne… Men jag kan inte låta bli av att minnas hur glad hon vart, vid den tidpunkten jag delade små uppmuntrande ord med henne..

Jag vill att ni läsare ska tänka er, att det finns så många tjejer precis som denna stackarn. Tänk er att detta var en av hennes bästa dagar med sin pojkvän, att den bästa dagen var när han skrev en dikt för henne… som inte ens var hans. Det var hennes absolut bästa minne med honom och sedan är allt baserat på en lögn?

Jag lovar att den flickvän jag kommer att bli förälskad i, skall aldrig behöva känna att det bara finns en dag av minnen, eller ett minne. Alla våra dagar ska vara värda att minnas, även de korta minuterna vi spenderar med varandra; speciellt dem.  Och tro mig älskling, om du nu finns i andra änden av monitorn och läser detta;

du kommer få en hög av kärleksdikter.